Bloggen är, i sig själv, skapad för att förmedla egna tankar, idéer och upplevelser med andra. Den är som en samlingsbank för allt man vill dela med sig av: musik, inredningstips, smink, kläder, recept, resmål och dylikt, men jag tror att de främst finns till för att skriva ner det man själv tänker på, vad man tycker och upplever: ideologier, politik och andra budskap. Man väljer att använda sin blogg för att förmedla allt detta till sin målgrupp, och länkar sedan vidare till den på sociala medier för att läsarna ska nås.

I och med att man kan vara obegränsat kreativ med sitt bloggande och innehållet känns det nästan som en given del av språkundervisningen. Här kan eleverna göra inlägg på eller om målspråket och med enkelhet visa upp sitt arbete för föräldrar eller vänner, men de kan också välja att kunna få respons från omvärlden, beroende på vad de skriver om i sin blogg. Detta gör att elevernas arbete får ett nytt syfte - en annan mottagare än enbart läraren. Jag tror det ger en mycket större motivation när eleverna får en äkta publik att skriva inför, än när jag blir den enda läsaren av deras arbete.

Bloggen i det här fallet kan handla om sig själv och vardagslivet eller det kanske vara en gemensam gruppredovisning istället för en muntlig framställning, eller ersätta ett annars skriftligt arbete på papper. Klasskamraterna får kommentera och visa att de kan ta in och reflektera över vad kompisarna har skrivit och ge relevant feedback.

Man kan även som lärare använda sig av en blogg. Man kan använda den som en egen plattform för att delge information om kursen och dess innehåll, eller samla information om ett bestämt tema på bloggen, till exempel något grammatiskt moment eller kulturen i något spansktalande land. Då bör man givetvis locka eleverna med en snygg design, många bilder och kanske även någon inbäddad video. Även då kan eleverna få i uppgift att kommentera ett eller flera inlägg för att visa att de har läst och tagit till sig informationen!